Bokrecension - Låt vargarna komma
E-bok från biblotket
Titel: Låt vargarna komma
Författare:Carol Rifka Brunt
Sidor: 419
Poäng: 3/5 stjärnor
Handling:
New York, 1987. Det finns bara en enda person i hela världen som förstår fjortonåriga June Elbus, och det är hennes morbror, den erkända konstnären Finn. När Finn som en av alldeles för många och alldeles för unga män dör i den fruktade sjukdomen aids, blir June helt ensam i världen. Hennes föräldrar har fullt upp på jobbet och storasyster Greta har hon inte kunnat hålla sams med på flera år. Men snart blir June kontaktad av Toby, den mystiske främlingen från Finns begravning, han som mamma kallar Finns "vän", men vägrar säga något mer om. Mellan June och Toby växer en oväntad och omvälvande vänskap fram, och hemligheter avslöjas som får June att tvivla på allt hon dittills sett som sanning. Låt vargarna komma är en roman om att både finna och förlora kärleken, om vad det egentligen innebär att vara en vän, samt hur avundsjuka och skam kan förgifta och förstöra relationer och ibland få fruktansvärda följder.
Mina ord:
Jag blev nyfiken på denna boken när jag läst två recentioner där dom hyllat boken. Sen vet jag att boken är hyllad i allmänt också. Jag kan förstå varför den är så hypad som den är. Men jag gillar den, men inte mer. I början hade jag känslan att den var underbar med sorlig underton. Men under bokens gång tappade jag mer och mer intresset och boken blev inte underbar rätt igenom utan i slut ändan bara en bra bok. Jag tror jag tappde det för att June umgiks bara med Toby under hela bokens gång. Händer inte så mycket och i min smak är June en tråkig tjej. Då är hennes syster Greta mer intressant. Hon är arg och taskig men i slutet när man får veta varför så börjar jag ställa mig frågan om inte boken skulle vara bättre med henne som huvudpersonen istället för June? Fast ja det skulle vara en helt annan bok då och inte det den är. För vad denna boken är, är en bok om att förlora en nära släkting i adis. Så ämnet är djupt och sorligt. Jag fälde inga tårar inte äns i slutet av boken. Men jag har aldig gråtit till en bok inte äns i Förr eller senare exploderar jag som jag älskar. Men till filmer kan jag stor böla om det är sorligt. Något mer som jag tycker är synd är att det finns ingen kärlekshistoria med direkt. Möjligt en liten men den känns så avlägsen från allt annat i denna bokens handling. Jag skulle rekomendera denna till dom som vill läsa om en trasig familj och hur en sjukdom som adis kan påverka dom. Den handlar även om systrars relation till varndra.Du kan köpa -eboken här hos Bokii
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
Carro
Jag tyckte mycket om den men kan hålla med om att den är väldigt stillsam, att det inte händer så mycket och att Greta faktiskt var en mer intressant karaktär än June.. Men ja, jag vet inte. Jag gillade den ändå! :)
Svar:
Julia
Carro
Det var jag som skrev förra kommentaren btw ;)
