Flytten till London blir början på en rad förälskelser. Men är Timmy verkligen kär i Måns, Willie, Paul eller John, eller hon helt enkelt är kär i kärleken?

Timotej af Liljas styvpappa bestämmer att familjen ska flytta till London. En dröm för många, men för Timmy är tillvaron inte bara en dans på rosor. I skolan är det inte helt givet vilket kompisgäng hon platsar i eller vem hon kan anförtro sig åt. Och i sin lilla våning i fashionabla Chelsea ältar, gläds och sörjer hon kärleken. För så här är det: Timmy blir kär. Ofta. Hon söker sig till killar och hon söker sig bort från ensamheten. Men är Timmy verkligen är kär i Måns, Wille, Paul eller John, eller är hon helt enkelt kär i kärleken? Livet i London är en känslomässig berg-och-dalbana: Underbart och komplicerat, nattsvart och svindlande!

Med sitt framgångsrika författarskap i bagaget debuterar nu Lina Forss som ungdomsboksförfattare med en sidvändare som utlovar romantik och storstadsliv!

Mina ord:

Precis som titlen säger fick denna boken mig att bli kär i kärleken samtidigt som man kanske inte ska drömma så himla mycket eller tro så mycket. Denna tjejen flyttar till London och träffar killar till höger och vänster. Till slut tror man att hon hittat kärlken på riktigt, men det vissar sig inte vara så lätt som man tror. Boken är lätt och träff säker. Man känner igen sej och skrattar mycket. Jag sträk läste denna i höstas någon gång. Det är lätt att känna igen sig för jag är nog precis lika naiv som tjejen i boken. Så boken lärde mig att inte vara det. Träffa en kille göra något och sen ångra sej eller gråta floder för att det inte alls gick bra. Även oron oo ska han svara nu och allt det där. det ska komma en 2a till våren och jag kan säga att den längtar jag efter. Språket var lätt och bra. Med tanke på att tjejen i boken är kär i att vara kär så får jag nog säga att jag med lätt blir så. Man vill så gärna ha känslan i kroppen och att bli besvarad. Karaktärena i boken är bra. Mamman och broren och även hennes tjejkompisar. Även dom gör boken och att hon träffar den killen som jag trode skulle bli äkta kärlek. Så i hel het läs och njut..

– Varför jag inte åker hem? Varför åker inte du hem?

– För jag har inget. Morsans a-kassa blev försenad

och då blev vi vräkta, jag var tio år då och blev placerad.

Men du verkar ju ändå ha ett hem?

Jo. Men handlar det bara om tak över huvudet? Vill

man inte ha mer än så för att kalla det ett hem? Jonna

försöker förklara – ilskan, skammen och sorgen över

att mamma aldrig brytt sig, inte ens när hon nu lovat,

hennes resa som blev droppen och sen alla försöken,

alla misslyckade jävla telefonsamtal hem till mormor.

– Du stack för att du blev arg? Men du verkar ju inte

arg längre?​

Ett par dagar före jul får Jonna nog. Tar jackan och

skolväskan och drar till Stockholm, tänker att hon ska

skaffa jobb och bostad och rädda sig själv. Eller något.

Men ingenting blir som hon vill, och livet som hemlös

är också krångligt. Förbannat krångligt.

Mina ord:

Denna boken såg jag mycket fram i mot först, men när jag börjat läsa så kände jag att den var bra och alvarlig, men jag kunde störa mig på huvudpersonen som valde fel. Hon bestämmer sig för att lämna sitt hem för att bo på gatan. Men förutom att jag störde mig på huvudpersonen retigenom boken så var den bra. Lättsam men endå tung, med överviktit på tung. Förfataren vet vad hon skriver om och det är viktigt. Så sakerna som händer känns trovärldiga. Jag kommer läsa hennes andra två böcker någon gång.