Bokrecension - Vi är inte sådana som i slutet får varndra
Rec-ex
Titel: Vi är inte sådana som i slutet får varndra
Förfatare: Katarina Sandberg
Förlag: Gilla Böcker
Sidor: 253
Poäng: 2/5 stjärnor
Handling:
Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik. I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.
Mina ord:
Ja du kära läsare denna boken var inte så bra. En förvirande början och en seg bok för övrigt. Jag har läst blandat vad folk tycker om boken och jag är en av dom som inte gilla den tyvärr. Språket är bra och förfataren duktig. Men kändes lite lång och som att Kasopeja mest suktade efter Casper och när hon väll fått honom var det inte så bra mellan dom. Så blev en seg läsning och det tog nog någon dag för lång tid. Inte ofta jag sågar böcker men denna och Jag äter apelsiner känns lite i samma stuk och jag gilla inte dom. Dock gilla jag titlen massor. Så det ska förfataren ha kred för. Jag rekomenderar denna till dom som vill läsa om en tjej som suktar efter en kille.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
FrökenTV, bloggen om tv och film
Jag läste klart dagboken igår så det tog en vecka :) kommer nog skriva ett inlägg om den ikväll eller senast söndag :).
Svar:
Julia
FrökenTV, bloggen om tv och film
Ska väl börja läsa niceville när jag kommer hem också :).
Åh, vad kul! Jag älskar den. Hade du läst syskonkärlek?
Svar:
Julia
